annasalfabet

Philippe Grimbert, Hemligheten, Norstedts

Det är en nätt liten bok jag håller i min hand. Med ett tilltalande yttre och en mjuk känsla. I Philippe Grimberts självbiografiska roman Hemligheten får vi lära känna en pojke genom hans historia. Philippe växer upp i Paris under efterkrigstiden. Han bor med sin far och sin mor som enda barnet. När Philippe känner att något saknas i hans liv hittar han på en bror för att skingra ensamheten. Efter ett samtal med en god vän till familjen upptäcker han att den bror han har uppfunnit kanske inte bara är fantasier. Under kriget har människor förts bort och försvunnit och familjekonstellationer har förändrats.

Författaren är utbildad psykolog och tanken att man ska lära känna sin historia för att kunna känna sig själv känns igen från psykologin. Denna självbiografiska berättelse är mycket beskrivande och man får lära känna personerna i boken på ett nära och humoristiskt sätt. Grimbert skriver på ett osentimentalt men samtidigt känsligt och medmänskligt sätt om sina nära och kära. Här får alla släktingar och vänner ta plats och berätta sin historia så att boken inte främst handlar om pojken Philippe utan om hans lilla värld och hur den har kommit till.

När boken är färdigläst har jag kvar samma känsla som när jag höll i boken för första gången. Nätt, mjuk och tilltalande är den, Hemligheten. Som ett stilla samtal med en nära vän. Ett samtal där tårarna inte endast består av smärta utan blandas upp med glädje och framtidstro. Ett trevligt litet samtal där man får lära sig något om den vän som man trodde att man visste allt om.

Anna Pettersson

Andrés Stoopendaal, Maskerad, Norstedts

För en tonåring är världen alltid förvirrande men för Maxence vänds världen totalt upp och ned då hans far går bort i en arbetsolycka. Stoopendaaals bok handlar om tiden mellan pojke och man då man ska lära känna sig själv och finna sin plats i världen. Den handlar också om hur olika världar kolliderar och flyter samman.

Maxence växer upp i Paris och när han lämnas ensam med sin hårt arbetande vindrickande mamma som han gärna ironiserar över måste han mitt i sorgen efter sin far lära känna sig själv. Läsaren får en djup förståelse för hur en känslig och intelligent tonårings sinnevärld ser ut. Maxence slits mellan sina fantasivärldar och verkligheten där kompisar, datorspel och sexualitet är de främsta ingredienserna. Han vet inte säkert vem han är eller vem han vill bli och hans drifter ligger utanpå huden, ständigt närvarande i varje tanke och handling.

Författaren skriver på ett febrigt och rappt sätt och läsaren får följa med på en tempofylld färd genom huvudkaraktärens huvud. Jag känner igen mig själv som tonåring i boken och jag ser i texten samma förvirrade och febriga uttryck i ögonen på de tonåringar jag möter. Alla vill passa in men samtidigt vill alla vara unika, bli något, sticka ut. Denna kamp mellan viljan att synas och samtidigt ha känslan av att vara mycket liten i världen fångar författaren på ett modernt skrivet och passande vis. Livet blir för Maxence en maskerad där hans inre jag är någon annan än den han visar för omvärlden.

När jag vänt sista bladet i Maskerad känns det som om jag känner Maxence och jag känner för honom. Jag ser mig själv som tonåring då tankar och känslor skulle passas ihop och bli en helhet som syntes utanpå.

Anna Pettersson

Agneta Sandberg, Hycklarnas afton, Axplock

Agneta Sandbergs samtidsroman Hycklarnas afton handlar om fyra kvinnor och deras vänskap. Det är en snårig historia om vänskap och svek där kvinnornas bakgrunder och framtid ska redas ut. Framför allt handlar boken om några kvinnor i den ålder då man står mitt i livet och ska välja väg. Det är den tid då man förhoppningsvis har hittat sin personlighet och står för den man är innerst inne. Kanske är den där personen som man, efter ha levt lite, vet att man är inte samma person som man projicerar på världen?

I Hycklarnas afton blir det tydligt att man kan hitta kraften att visa sitt rätta jag i sitt kvinnliga nätverk. Vänskapen kan hjälpa en att förverkliga sig själv och den kan vara en tillflyktsort så man känner sig instängd i sina tidigare val. Är det verkligen det här jag vill göra resten av mitt liv? Är det verkligen den här människan jag vill spendera mina dagar och nätter med? Dessa frågor tar man ofta med sig till sina vänner i vilkas trygga famn man kan vrida och vända på argumenten. Men kan man verkligen lita på vänskapen när allt man har gemensamt är just vänskapen? Den här boken får läsaren att tvivla på väninnornas lojalitet och när en mans död får vänskapsbanden att lösas upp i knutarna vet man inte längre vem som talar sanning och vem det inte går att lita på.

Sandberg skildrar på ett trovärdigt sätt ett skede i några Stokholmskvinnors liv. Hon behandlar vänskap och livsval på ett självklart och realistiskt vis. Den chick-lit som för tio år sedan handlade om att hitta den rätta och att välja karriär har idag övergått till att handla om vad man ska göra när man har skaffat karriären mannen och barnen. Detta tema finns alltså också i Sandbergs bok och den är på många sätt skriven i chick-lit-genren, av en kvinna och för kvinnor. Det som tyvärr inte riktigt fungerar med boken är de fyra kvinnornas olika röster som tyvärr blir för lika. När jag har läst ut boken och jag har följt fyra kvinnor som alla är skrivna i jagform är jag fortfarande förvirrad över vem som var vem. Författarens egen röst blir för stark och hennes sätt att skriva om och beskriva de olika kvinnorna blir trots upprepade referenser till utseendet för lika. Kanske är det delar av sig själv författaren beskriver i de olika kvinnorna för jag får faktiskt känslan av att väninnorna i själva verket är en och samma person.

Anna Pettersson