Folket, februari 2012

Filmberätterskan, Hernán Rivera Letelier, Norstedts

Först kom tv, sedan video och idag är filmer bara ett par knapptryck bort. I takt med att dessa tekniska prylar och apparater har tagit ett allt hårdare grepp om våra liv har magin med de gamla och ofta väldigt vackra biograferna försvunnit. Den tid då man gick på bio för att få en glimt av världen utanför har sedan länge flytt men minnet av den surrande projektorn och doften av smöriga popcorn finns kvar.

I den här lilla pärlan till bok är veckans biofilm fortfarande familjens stora helgnöje. I den lilla chilenska gruvby där tioåriga Maria Margarita växer upp med sin far och sina tre bröder är biografen det enda fritidsnöjet som finns att tillgå. Filmerna som visas är den lilla verklighetsflykt som byn har att erbjuda. Tyvärr är det inte alla förunnat att ha råd med en inträdesbiljett. När Maria Margaritas alkoholiserade far inte längre har råd att bjuda sin familj på en biofilm till lördagen börjar en urvalsprocess bland barnen. Det barn som kan berätta om filmen de just sett för de andra på ett levande och övertygande sätt ska i fortsättningen få i uppdrag att gå och se filmerna. Lotten faller på Maria Margarita och snart är det fler som vill höra henne berätta om filmerna. Hon finslipar sitt berättande och snart ingår både sång och rekvisita i hennes repertoar.

Boken är en hyllning till gamla tiders muntliga berättande, en tradition som i vårt samhälle håller på att försvinna då vi istället för att berätta för våra barn placerar dem framför en tv eller ett dataspel. För mig är boken både nostalgi, exotism och samhällskritik. Författaren beskriver hur livet såg ut då han växte upp och han gör det genom en ung flickas ögon. Filmberätterskan blir en symbol för det gamla som i backspegeln ser aningen rosenskimrande ut men som nu har blivit till damm som sopas undan av nästa generation. Läs den här boken. Tolka den som du vill men ta dig en liten stund till att njuta av det lätta melodiska språket och en stunds nostalgisk verklighetsflykt.

 

Anna Pettersson


Februariböcker

Läser En dag och förundras över hur jag faller för denna romantiska lilla pärla. Undrar om filmen är lika bra?


RSS 2.0