annasalfabet

Susan Abulhawa, Morgon i Jenin, Nordstedts

 Konflikten mellan israeler och palestinier har varit ett återkommande inslag i världens nyhetsrapportering sedan sextiotalet. Vi i Sverige har försökt hålla oss neutrala men bilder av självmordsbombare och krigshärjade samhällen lämnar oss inte oberörda. Jag och många med mig har dock låtit intresset för konflikten stanna vid det vi matats med via tidningar och tv. Här är nu en roman som fört med mig på en resa in i ett flyktingläger på den palestinska sidan. I Susan Abulhawas roman får vi följa berättelsen om tre generationer kvinnor och om hur olika dessa tre generationer upplever flyktinglägret Jenin, en stad i norra Västbanken i Palestina.

 Boken kretsar kring Amals liv. Hon är en flicka vars mor växte upp i frihet i ett jordbruksamhälle utanför Jenin men som tvingades fly när israelerna intog landet och som föder sin dotter i flyktinglägret. Amal vet ingen annan värld än den i lägret och mellan skjulen och de trånga gränderna växer hon upp. Men livet i lägret är skört och osäkert och när Amal finner sig föräldrarlös hittar hon en väg ut ur lägret. När Amal själv föder en dotter bor hon i trygghet i USA men Jenin och en bakgrund kantat av förlorade liv och saknad gör det svårt för henne att verkligen känna sig trygg.

 Morgon i Jenin är en välskriven och känslosam bok som beskriver livet i flyktinglägret på ett doftande detaljrikt sätt. Även om Abulhawa beskriver nutidshistoriska händelser ur ett palestinskt perspektiv känns romanen inte hatisk eller full av propaganda. Här blandas fasansfulla brott mot mänskligheten med barnens lek och farbrödernas visdom. Den generation som föddes i frihet verkar i boken se annorlunda på konflikten än de barn och ungdomar som föddes i lägret och som hyser förakt och när en önskan att dö som martyrer. Den äldre generationen längtar tillbaka till sitt stillsamma och vackra jordbrukssamhälle medan deras söner i sin instängdhet varken har en historia eller en framtid. Boken ger en nyanserad bild av livet på Västbanken och nu kan jag istället för att se konflikten som en svartvit konflikt mellan två grupper skymta individerna bakom de blodiga rubrikerna.

Anna Pettersson

Sigrid Combüchen, Spill en damroman, Nordsteds

I veckan vann Sigrid Combüchen Augustpriset för sin bok Spill, en damroman. Combüchen har varit nominerad tidigare och blev i år äntligen vinnare av priset. Boken är, som titeln anger, en damroman som väver sig in och ut ur några kvinnors liv. Författaren skriver på ett nästan ofärdigt sätt en inträngande berättelse vars ramar är en brevväxling mellan en författarinna och en av hennes äldre kvinnliga läsare. Samtidigt som författarinnans liv pågår runt om berättelsen växer en bok fram inne i henne som handlar om en ung kvinna hon råkat få syn på i ett gammalt foto hon hittat. Brevväxlingen med den äldre kvinnan väcker minnet av fotot till liv och boken börjar ta form.

Combüchen är väldigt fri i sitt berättande och trots ofullständiga meningar och en form som för tankarna till ett utkast av en roman får man på djupet lära känna huvudpersonen Hedda som växer upp i mitten av förra seklet. En idéroman som denna skulle i många andra författares händer endast kännas ofullständig och tafflig men inte i det här fallet. Det ofullständiga väcker liv i fantasin hos läsaren och ger inblick i författarens väg mot en färdig roman. Augustprisvinnaren förtjänar sin titel.

Anna Pettersson