Folket 2010 12, Abulhawa
Susan Abulhawa, Morgon i Jenin, Nordstedts
Konflikten mellan israeler och palestinier har varit ett återkommande inslag i världens nyhetsrapportering sedan sextiotalet. Vi i Sverige har försökt hålla oss neutrala men bilder av självmordsbombare och krigshärjade samhällen lämnar oss inte oberörda. Jag och många med mig har dock låtit intresset för konflikten stanna vid det vi matats med via tidningar och tv. Här är nu en roman som fört med mig på en resa in i ett flyktingläger på den palestinska sidan. I Susan Abulhawas roman får vi följa berättelsen om tre generationer kvinnor och om hur olika dessa tre generationer upplever flyktinglägret Jenin, en stad i norra Västbanken i Palestina.
Boken kretsar kring Amals liv. Hon är en flicka vars mor växte upp i frihet i ett jordbruksamhälle utanför Jenin men som tvingades fly när israelerna intog landet och som föder sin dotter i flyktinglägret. Amal vet ingen annan värld än den i lägret och mellan skjulen och de trånga gränderna växer hon upp. Men livet i lägret är skört och osäkert och när Amal finner sig föräldrarlös hittar hon en väg ut ur lägret. När Amal själv föder en dotter bor hon i trygghet i USA men Jenin och en bakgrund kantat av förlorade liv och saknad gör det svårt för henne att verkligen känna sig trygg.
Morgon i Jenin är en välskriven och känslosam bok som beskriver livet i flyktinglägret på ett doftande detaljrikt sätt. Även om Abulhawa beskriver nutidshistoriska händelser ur ett palestinskt perspektiv känns romanen inte hatisk eller full av propaganda. Här blandas fasansfulla brott mot mänskligheten med barnens lek och farbrödernas visdom. Den generation som föddes i frihet verkar i boken se annorlunda på konflikten än de barn och ungdomar som föddes i lägret och som hyser förakt och när en önskan att dö som martyrer. Den äldre generationen längtar tillbaka till sitt stillsamma och vackra jordbrukssamhälle medan deras söner i sin instängdhet varken har en historia eller en framtid. Boken ger en nyanserad bild av livet på Västbanken och nu kan jag istället för att se konflikten som en svartvit konflikt mellan två grupper skymta individerna bakom de blodiga rubrikerna.
Anna Pettersson
