Folket 2011 02, Grimbert
Philippe Grimbert, Hemligheten, Norstedts
Det är en nätt liten bok jag håller i min hand. Med ett tilltalande yttre och en mjuk känsla. I Philippe Grimberts självbiografiska roman Hemligheten får vi lära känna en pojke genom hans historia. Philippe växer upp i Paris under efterkrigstiden. Han bor med sin far och sin mor som enda barnet. När Philippe känner att något saknas i hans liv hittar han på en bror för att skingra ensamheten. Efter ett samtal med en god vän till familjen upptäcker han att den bror han har uppfunnit kanske inte bara är fantasier. Under kriget har människor förts bort och försvunnit och familjekonstellationer har förändrats.
Författaren är utbildad psykolog och tanken att man ska lära känna sin historia för att kunna känna sig själv känns igen från psykologin. Denna självbiografiska berättelse är mycket beskrivande och man får lära känna personerna i boken på ett nära och humoristiskt sätt. Grimbert skriver på ett osentimentalt men samtidigt känsligt och medmänskligt sätt om sina nära och kära. Här får alla släktingar och vänner ta plats och berätta sin historia så att boken inte främst handlar om pojken Philippe utan om hans lilla värld och hur den har kommit till.
När boken är färdigläst har jag kvar samma känsla som när jag höll i boken för första gången. Nätt, mjuk och tilltalande är den, Hemligheten. Som ett stilla samtal med en nära vän. Ett samtal där tårarna inte endast består av smärta utan blandas upp med glädje och framtidstro. Ett trevligt litet samtal där man får lära sig något om den vän som man trodde att man visste allt om.
Anna Pettersson
