Folket, 2011 02, Stoopendaal
Andrés Stoopendaal, Maskerad, Norstedts
För en tonåring är världen alltid förvirrande men för Maxence vänds världen totalt upp och ned då hans far går bort i en arbetsolycka. Stoopendaaals bok handlar om tiden mellan pojke och man då man ska lära känna sig själv och finna sin plats i världen. Den handlar också om hur olika världar kolliderar och flyter samman.
Maxence växer upp i Paris och när han lämnas ensam med sin hårt arbetande vindrickande mamma som han gärna ironiserar över måste han mitt i sorgen efter sin far lära känna sig själv. Läsaren får en djup förståelse för hur en känslig och intelligent tonårings sinnevärld ser ut. Maxence slits mellan sina fantasivärldar och verkligheten där kompisar, datorspel och sexualitet är de främsta ingredienserna. Han vet inte säkert vem han är eller vem han vill bli och hans drifter ligger utanpå huden, ständigt närvarande i varje tanke och handling.
Författaren skriver på ett febrigt och rappt sätt och läsaren får följa med på en tempofylld färd genom huvudkaraktärens huvud. Jag känner igen mig själv som tonåring i boken och jag ser i texten samma förvirrade och febriga uttryck i ögonen på de tonåringar jag möter. Alla vill passa in men samtidigt vill alla vara unika, bli något, sticka ut. Denna kamp mellan viljan att synas och samtidigt ha känslan av att vara mycket liten i världen fångar författaren på ett modernt skrivet och passande vis. Livet blir för Maxence en maskerad där hans inre jag är någon annan än den han visar för omvärlden.
När jag vänt sista bladet i Maskerad känns det som om jag känner Maxence och jag känner för honom. Jag ser mig själv som tonåring då tankar och känslor skulle passas ihop och bli en helhet som syntes utanpå.
Anna Pettersson
