Nordin, Folket september 2011
Sofia Nordin, Gå sönder, gå hel, Norstedts
I Gå sönder, gå hel ska Lena börja om efter ett sammanbrott. Livet har blivit för svårt och verkligheten för overklig så hon tar sig ett nytt alldeles vanligt namn och skapar sig ett normalt liv istället. Men mitt inne i det nya, normala och alldeles vanliga livet inser hon att fasaden börjar spricka. Lena som nu heter Anna och bor i villa med Volvo,vovve och de obligatoriska 2,5 barnen blir aldrig riktigt hel. Parallellt med historien om vem Lena en gång var löper berättelsen om Anna. Lena och Anna är samma person och varandras motsatser. Lena har en familj och en bakgrund medan den nya personen som hon har blivit är ett tomt ark papper som kan moduleras och skissas på tills det blir den perfekta Anna. Men att bli en lagom och alldeles normal medelsvensson är svårt när den perfekta lagompersonen egentligen inte finns.
Det är väldigt sällan som jag snubblar på en bok som verkligen drabbar mig men Nordins roman är en sådan. Den stannar kvar i mig och skaver. Själva läsningen är långt ifrån obehaglig men innehållet pulserar av återhållen ångest och skapar olust i läsaren. Författaren målar upp miljöer och händelser på ett detaljerat och känsligt vis där företeelser och karaktärer känns äkta på ett enkelt och okonstlat vis. Så enkelt och målande är historien skriven att det känns så verkligt att det blir obehagligt och nästan irriterande nära. Smutsen känns smutsig, vätan känns blöt och det rena och till synes normala blir bländande i kontrast till det sjuka.
Lenas liv berättas inte till fullo men mellan raderna anas stora sprickor och förträngda minnen. Bakom det som sägs och skrivs i boken lyckas Nordin gömma en helt annan historia om hemlöshet, rotlöshet och psykisk sjukdom. Där lämnar författaren oss. När jag precis börjar skönja en ljusning eller en förklaring till allt det söndertrasade i Lenas liv är boken plötsligen över och jag tvingas tänka efter själv. Precis som en god författare ska göra har Nordin lyckats skapa berättelsen i mig och hon har gett mig bilder och tankar som går utöver de svarta orden på de vita sidorna i boken.
Anna Pettersson
