Folket, oktober 2011, Kerstin Torvall

Dagarna med Kerstin, Åsa Mattsson och Caroline Roosmark, Norsted

 

Kerstin Torvall var författare och konstnär. En kvinna med karisma och en färgstark personlighet som upprörde många och berörde de flesta. Om ni inte har läst hennes böcker eller sett hennes modeteckningar känner ni kanske igen henne som den där kulturtanten med en egen stil och kaxig uppsyn.

Fotografen Caroline Roosmark var en av Kerstin Torvalls vänner. Tillsammans med journalisten Åsa Mattson har hon nu gett ut en intervju- och fotobok om Torvall. Boken är rak och skildrar människan Torvall snarare än en glassig mediabild av henne. Efter att ha läst boken får jag känslan av att Kerstin Torvall, förutom att vara en kontroveriell författare, var en kvinna som det inte kan ha vara lätt att leva med. De i hennes närvaro tvingades leva med en krävande äldre dam som svängde kraftigt i humöret. Konstnärinnan ville ha sin beskärda del av uppmärksamheten och om inte världen kretsade kring henne för en stund så blev humöret svart. Men när Torvall skulle skriva eller ställa sig på en scen sprudlade hon plötsligen av liv igen.

Det finns ju en myt om konstnären som en lidande känslomänniska som måste våndas för att kunna skapa och vars plats i samhället är som en skrattspegel för mänskligheten. Denna nidbild av konstnärssjälen har Torvall slukat med hull och hår. Men kanske är det just det att Torvall var för mycket av allt som gör henne så fascinerande. Hon tillät sig själv att vara konstnärinnan med stort k. Hon vågade. I sitt författarskap var hon också modig. Hon lät kvinnors köttliga lustar få en röst och hon skämdes aldrig.

Boken om Kerstin Torvall ger fler bilder av hennes personlighet. Åsa Mattsons intervjuer ger läsaren en kärleksfull men komplex bild av en äldre dam med krämpor och våndor som det var svårt att tycka om men lätt att älska. Samtidigt får läsaren Roosmarks vackra bilder till livs. I dessa ser författarinnan ut att vara en glödande och livsnjutande kvinna i sina bästa år. När Mattson tecknar bilden av hur Torvall med käpp och fötter som inte lyder blir stöttat hela vägen fram till parkbänken visar fotografierna en helt annan bild av en glädjestrålande och färgstark dam. Dessa två bilder kompletterar varandra och jag som läsare blir både glad och berörd av prsonen Kerstin Torvall.

 

Anna Pettersson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0