Hustvedt, Folket November 2011
Siri Hustvedt, Sommaren utan män, Norsteds
Deckarförfattarna undantaget är det så att kvinnliga författare läses av kvinnor och manliga författare läses också av kvinnor (och män). Siri Hustvedt har inte bara skrivit en bok som jag tror kommer läsas av mestadels kvinnor, hon har skrivit en bok om kvinnor. Inte en enda man får plats i den sommar som beskrivs i denna bok. Visst finns männen med där i bakgrunden som stoff åt hjärtesorger och tandagnisslan men deras betydelse är inte i någon mån så stor och viktig som den kvinnliga vänskapen och de vackra, vilda och veka damer som befolkar sidorna. Precis som titeln avslöjar är detta en bok där män får ta ett steg tillbaka.
Mia blir lämnad av sin make till förmån för en yngre kvinna. Uppbrottet orsakar ett sammanbrott och efter en tid på en psykavdelning söker sig poeten Mia till sin hemstad där hennes åldrande mor finns och där hon kan slicka sina sår. Den heta sommaren ger medelålders Mia en chans att återbesöka barndomen och blicka framåt mot ålderdomen. I olika skepnader kommer livets alla åldrar att finnas representerade och Mia får spegla sig i dem alla. För att ha något att göra under sommaren håller hon en skrivkurs för tonårsflickor och genom sin bekantskap med dessa flickor på väg mot vuxenvärlden minns hon sin egen ungdom och de spel som flickor spelar med varandra. Annars handlar Mias sommar mest om att läka och att minnas. För att veta var hon är på väg måste hon besöka de inre platser där hon en gång redan har varit. Att endast umgås med kvinnor blir både stärkande och renande för Mia som hittar sig själv i sitt möte med andra.
Hustvedt skriver på ett initierat och innerligt sätt om kvinnorna i sin bok. Texten svänger och far men kvar finns en känsla som löper som en stilla bäck genom boken. Sommaren är het, långsam och svettig och man kan riktigt känna hur flugorna surrar kring blommorna i rabbatten när man läser. Känslan av att kvinnor kan och finner styrka i varandra är dominerande och även om författaren kastar läsaren fram och tillbaka i Mias tankar finns där en tankegång att följa och en stil som aldrig tappas bort. Kanske är det inte en bok som man lägger ifrån sig mitt i ett kapitel och det är inte en bok där man vänder blad och undrar vad som ska komma härnäst. Det är en lugn text hon har skrivit Hustvedt. En bok som man gärna läser för sitt lugn snarare för att bli omruskad. Jag har inte lärt mig något nytt efter att ha läst Sommaren utan män men jag är nöjd endå för att jag fick följa med en stund.
Anna Pettersson
