Lately
Yiyun Li, De hemlösa, Norstedts
Kina har för mig alltid varit ett stort kommunistiskt hål på kartan. De bilder jag får i huvudet när jag tänker på Kina är av muren och röda flaggor. Skildringar inifrån denna slutna värld är få och mycket av det som skulle vara av kulturellt intresse för oss i väst har gömts undan och människor med något att säga har försatts med munkavle.
I de hemlösa får vi följa en handfull människor i Lerstaden, en stad där människorna lever nära inpå varandra och där alla väggar är tunna som papp. Trots närheten till sin granne är det få som verkligen känner varandra och ett samhälle där olikheter bestraffas med döden ligger känslorna djupt nerbäddade. Det är 70-talets Kina som återbesöks i boken men för mig som växte upp i det svenska 70-talet med fackeltåg och bh-lösa, träskoprydda mammor känns bokens tidsskildring väldigt avlägsen. Här får ingenting sticka ut och alla ska inrätta sig i leden och tillhöra den stora massan. Arbetarna är uppdelade i olika grupper och allt som ska göras kräver tillstånd.
Personerna som befolkar De hemlösa är de som sticker ut lite för mycket. En kvinna som trots sin höga ställning känner att hon inte passar in. En pojke vars enda riktiga vän är hans hund. En flicka som föddes deformerad. Ett par som är på väg att förlora sin oliktänkande dotter till dödsstraffet. Dessa människor som alla har svårt för att dölja sina känslor korsar väg och tassar försiktigt in och ut i periferin av varandras liv. Författaren skildrar i sakta mak livet i staden. Bakom de papperstunna väggarna döljer sig hemliga liv men ute på gatorna råder ett förrädiskt lugn. Språket är enkelt men den detaljerade insidanskildringen av livet och politiken skapar intresse och engagemang. Personerna i boken är inte särskilt älskvärda men intressanta och komplexa. När sista sidan är till ända kommer slutet som en självklaret. Något som bara anades i början av boken har blivit tydligare och tydligare för att till sist leda till ett oundvikligt avslut. Jag tycker inte att språket i boken är något märkvärdigt men innehållet gör att jag lämnar boken med ett nyväckt intresse för Kina.
Anna Pettersson
