Folket 08 2011
Inger Frimansson, Det kalla landet, Norstedts
Var du en av dem som läste Inger Frimanssons bok Råttfångerskan? Nu kommer den fristående fortsättningen Det kalla landet. Har ni inte läst Råttfångerskan fungerar den här boken utmärkt som spänningsroman men att ha läst den tidigare boken ger en förförståelse och ett djup som skulle ha saknats annars. Det kalla landet tar vid där Råttfångerskan slutade. Råttfångerskan följde till stor del en ensam och isolerad kvinna vi namn Roses tankar men i den nya boken av Frimansson har fokus skiftat från den kvinnan till Maria. Perspektivet har förändrats och här får vi följa med under en tid då ett antal människor tvingas rannsaka sina liv efter ett trauma.
Marias syster Ingrid har blivit inspärrad i en källare av en psykiskt sjuk kvinna. När Ingrid hittas vid liv men illa tilltygad både fysiskt och psykiskt kan Maria endast tänka på hämnd. Kvinnan som utsatt Marias älskade storasyster för detta hemska är Rose, Ingrids makes förra fru.
Boken är en thriller som följer människor i kris från insidan. Här får vi möta människor vars liv vävs samman men där trådarna i väven slits till bristningsgränsen och vill gå av. Alla de som någon gång har vandrat in i Roses liv har ett komplicerat förhållande till henne och till andra som berörts av henne och alla har de sina egna kors att bära. Boken är är tillgänglig och snabbläst. Frimansson är en god berättare som skildrar vardagsliv och den vanliga människan på ett trovärdigt och insiktsfullt vis. Författaren väljer att följa sina huvudkaraktärers tankar och känslor ur ett inifrånperspektiv som synliggör människans förmåga att se en händelse på olika sätt beroende på vem man frågar.
I den här boken är det vanligheten jag tycker om. Man kan som läsare sätta sig in i huvudkaraktärernas tankar och får fundera över hur man själv skulle reagera i samma situation. Eftersom jag som läsare känner igen mig i miljöer och livsstil är steget inte långt mellan fiktion och verklighet. Kanske skulle Frimansson även hållit händelserna vanliga. Grymheten och ondskan som visar sig hos alla och otäcka händelser som staplas på varandra gör vissa delar av boken ganska svårsmält. Jag hade nöjt mig med de slitningar som kom inifrån så hade de yttre händelserna gärna fått hålla sig så normala att man fick fortsätta undra vad som låg och pyrde under ytan.
Anna Pettersson
