Folket 04 2011
Mars 2011. Katastrofen i Japan fyller nyhetssidorna och jag förundras över hur uthållig och uppfinningsrik människan är. Samtidigt läser jag Haruki Murakamis bok Vad jag talar om när jag talar om löpning och ser samma strävsamhet och idérikedom.
När Murakami i trettioårsåldern sadlade om från barägare till författare märkte han att hans kropp inte riktigt trivdes med det stillasittande arbetet. När kroppen lider följer som bekant huvudet ofta efter. För att orka med livet som framgångsrik och väl läst författare började Murakami springa. Boken handlar om hur träningen och rutinerna har blivit en del av honom själv. Hans filosofi kring löpningen är enkel men effektiv: spring för att du vill och behöver det, sätt upp mål att sträva efter och håll fast vid rutiner. Idag springer han minst ett maratonlopp om året och träningen är en självklar del av hans vardag. Hans träningsschema ser likadant ut varje år och i löpningen hittar Murakami inte bara ett kroppsligt lugn utan också idéer till böcker och möjligheten att varje dag finna tid till sig själv och till att tydliggöra sina tankar och känslor för sig själv.
I boken blir löpningen, rutinerna och kampen mot tröttheten metaforer för ett sätt att leva. Hans tankar om att springa kan med lätthet appliceras på författarskapet eller varför inte på något mer vardagligt som föräldraskap eller arbetsliv. För att komma framåt och inte fastna i en bedövande trötthet behövs rutiner, rutiner, rutiner och en känsla av att känna sig som en bättre version av sig själv när man tagit sig igenom till andra sidan. Han skriver ingenting på läsarens näsa. Det här är en självbiografi snarare än en manual för löpare. Inte endast en bok för en mindre skara läsare med spring i benen utan en liten bok om livet, och det kan vi ju alla relatera till.
Murakami skriver på ett enkelt och självklart sätt. I sättet att skriva och i hans tankar kring livet kan jag som läsare inte skönja några speciellt japanska drag. Hans författarskap korsar alla gränser och det enkla i hans språk och tankegångar gör boken lättillgänglig och trivsam. Något som jag beundrar hos författaren liksom hos det japanska folket som nu går igenom något otroligt ansträngande är förmågan att bara göra det. Inget gnäll och inga pekpinnar. Gör det som måste göras. Var nöjd med ditt liv. Bra så.
Anna Pettersson
