Folket 2010 04, Lukas Bärfuss
Lukas Bärfuss, Hundra dagar, Nordstedts
1994 skedde ett folkmord i Rwanda. Under hundra dagar dog 800 000 människor och landet drog till sig världens blickar. Morden var barbariska och grymma och hela landets befolkning oavsett politiskt och kulturell tillhörighet drabbades svårt. Bakgrunden till detta folkmord är lång och komplicerad och trots de oroligheter och orättvisor som rådde i landet är det ofattbart att detta kunde ske i modern tid.
I Lukas Bärfuss uppmärksammade roman om tiden kring denna händelse får vi följa en biståndsarbetare i Kigali. David kommer från Schweiz och börjar sitt arbete som biståndsarbetare i landet 1991. Han ger en europés bild av landet men bevisar att någon som befinner sig på en plats för en omskakande händelse aldrig kan anses vara helt objektiv. David lär känna landet och dess invånare på ett ytligt men innerligt sätt. Han är fascinerad av landet och dess invånare men lyckas aldrig under sin tid i landet riktigt förstå dess befolkning. När kaoset bryter ut väljer han, till skillnad från sina kollegor, att stanna kvar och han blir isolerad i sitt hus i staden. Han överlever de hundra dagarna men inte utan blod på sina händer.
När jag läser boken skäms jag nästan över att vara europé. Bärfuss tydliggör vår osvikliga förmåga att anse vårt eget levnadssätt som det optimala. Vi har en bild av oss själva som mallen för hela mänskligheten och glömmer ofta bort att vårt sätt kanske inte alltid är rätt sätt. Vår närvaro kanske inte alltid garanterar ett väl fungerande samhälle. Genom Davids ögon börjar jag som läsare förstå att jag inte ens kan börja förstå andra människors val utan att först försöka att sätta mig in i deras bakgrund och kultur.
Berättelsen är en personlig skildring och kan långt ifrån sägas vara hela sanningen men den ger läsaren en romankaraktärs bild av händelser och skeenden. En bok som väcker frågor och mitt intresse för en viktig händelse i vår moderna historia. Klart läsvärd.
Anna Pettersson
