Folket 2010 03, Ylva Brodin

Ylva Brodin, Stormlykta, Författarhuset

När snötäcket inte vill lämna oss och våren känns långt borta bäddar jag ner mig i soffhörnet med Ylva Brodins femte roman. Döden står för dörren när romanens huvudperson Felix sammanfattar sin barndom. De minnen som kommer fram är till en början höljda i barndomens dimmor men allt eftersom sidorna vänds klarnar bilden av en ensam och ganska komplicerad barndom. Tillsammans med Felix fru, som han delar sina minnen med, får läsaren stifta bekantskap med de relationer som format den vuxne Felix och som påverkar hans relationer och reaktioner.

Ylva Brodin skriver på ett klart och okomplicerat sätt. Huvudkaraktären känns tydlig och levande i författarens huvud och på bokens sidor. Trots att författaren behandlar psykologiska ämnen och synen på arv kontra miljö känns boken lättillgänglig. Det är en roman som till en början ställer frågor men dessa frågor lämnas inte obesvarade utan man kan lägga ifrån sig boken efter sista sidan och känna sig tillfreds med att ha fått svar. Bokens yttre och de frågor som i början väcktes hos läsaren riktar tankarna mot deckargenren men detta är ingen snabb och massproducerad mordhistoria. I boken får läsaren istället på ett lugnt och tydligt sätt följa huvudkaraktären Felix inre resa mot svaret på frågan om vem han är.

Det finns något lustfyllt i att sjunka ned i denna roman som behandlar en svensk barndom. Även om romanen ger en mer extrem och tillknorrad bild av hur det är att växa upp i ett litet samhälle så finns det mycket som man kan känna igen sig i. Skolgårdens ljud och hierarkier klingar bekant långt bak i hjärnans vindlingar och sommarlovet på den svenska landsbygden ger inre bilder av badbryggor och sju sorters blommor. Det är lika kittlande att läsa exotiska berättelser från utländska författare som det är vilsamt att känna igen sig i våra svenska författares referenser och miljöer. Kommer ni över denna bok tycker jag att ni ska ge den en plats i bokhyllan den passar på grund av sin uppbyggnad och lättillgänglighet både romanslukaren som deckarknapraren.

Anna Pettersson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0