Folket 2010 03, Catharina Ståhlgren
Om trädens placering, Catharina Ståhlgren, Axplock
Vi befinner oss i 1970-talets Göteborg då bokens huvudperson Eva ska sluta gymnasiet och bege sig ut i livet. Resan mot framtiden blir svår då valet av vilket liv hon vill leva både förlamar och förvirrar. Eva lever ett ickeliv i väntan på att det riktiga livet ska grabba tag i henne och staka ut hennes väg. Vem ska få bestämma hur detta liv ska se ut när alla runtomkring Eva verkar veta vad som är rätt utom hon själv? Livet är ju trots allt det som händer då man väntar på att det ska börja. Denna boken handlar om mellanrummet mellan barnomen och vuxenlivet. Den korta tiden då vi står inför avgörande val, då vi vet att valet måste göras men ännu inte vågar ta språnget och faktiskt bestämma sig. Den handlar om att skapa sig en bild av vem man vill vara.
Bokens själ är Evas inre resa mot ett val, men runtomkring henne finns också en levande stad som med sina årstidsskiftningar får agera bakgrund till tiden som passerar. Jag är själv ingen stor Göteborgskännare men har man stiftat närmare bekantskap med staden kan man säkerligen känna igen sig i gatubilderna som målas upp. Jag har på kort tid läst två Göteborgsskildringar ur olika perspektiv och staden med sin vindpinade och havsvattenpiskade bakgrund tycks vara en bra stomme för berättelser om livsöden. Staden tycks i dessa berättelser sakna den glättiga trendriktighet och nervösa tuffhet som de Stockholmsskildringar jag läst ofta genomsyras av.
Orden kränger sig i boken ut och in i jakten på sin absoluta betydelse och varje mening är noga utformad för att belysa inre tankar och idéer. Det känns inte som om författaren självklart har skrivit och hittat de rätta orden utan varje fras och stycke känns genomtänkt och bearbetat. Trots detta blir texten aldrig tung, redan efter några sidor är jag inne i språkmelodin och vaggas sakta med genom bokens kapitel. Det är en poetiskt skriven bok det här och jag tycker om författarens sätt att skriva. Det är melodiöst och vilsamt.
