Folket 2010 02, Roland Jansson
Roland Jansson Nackspärrarnas rike, Lindelöws bokförlag
Vem ser ni framför er när ni hör namnet Roland Jansson? Får ni inte fram någon bild i huvudet? Nej, namnet Roland Jansson är kanske inte ett namn som är känt för den stora massan, men ser ni en bild av denne skådespelare från Göteborg känner ni nog igen honom. Herr Jansson har mestadels jobbat med teater men han har även gjort film och han var bland annat med i Lasse Åbergs Sällskapsresan. Nu har han skrivit en bok om sitt liv.
Nackspärrarnas rike är en självbiografi med ett tydligt politiskt budskap. Titeln syftar till arbetarklassen som hela tiden blickar uppåt mot de som befinner sig i maktposition medan de som har makten, enligt Jansson, glömmer bort at blicka nedåt. Nackspärren infinner sig hos arbetarna och gör dem för stela för att göra något åt sin situation. Hela levnadsbeskrivningen i boken bygger kring författarens tankar om arbetarklassens villkor i samhället.
Författaren föddes till ett liv som arbetare men lyckades senare i livet, efter åratal av slit på fabriksgolvet med alkoholismen som följeslagare, omskapa sin verklighet och bli en del av kulturarbetarnas skara. I boken om sitt liv visar dock Jansson att han står kvar med fötterna på fabriksgolvet och med hjärtat hos arbetarna. Jansson vill i boken ta ställning för de sämre bemedlade men denna politiska gärning överskuggar på många sätt berättelsen om en människas liv och varje anekdot färgläggs med en tanke om författaren själv som en, trots sina brister, i grunden god arbetarklasshjälte.
Tyvärr kan texten bli ganska tung och stilen känns ibland lite ålderdomlig. En typisk mening innehåller orden proletär och fackförening. I sig är dessa ord självklart långt ifrån inaktuella men i sitt sammanhang visar ordvalet att Jansson är ett barn av sin tid. Mellan raderna doftar det 1968, kulturrevolt och förstamajtåg. Denna arbetareromantik kan förstås sprida ett nostalgiskt leende på många läppar men för ungdomar idag tror jag att verkligheten och den politiska medvetenheten ser annorlunda ut. Idag visar men inte var man står politiskt med bara fötter, akustiska gitarrer och blommor i håret utan snarare framför skärmen med bloggar och nedladdad musik. Jag lämnar boken med en känsla av att bara ha fått lära känna författaren som politisk varelse snarare än människan Roland Jansson.
Anna Pettersson
