Folket 2009 11, Josefine Adolfsson
Josefine Adolfsson, Farlighetslagen, Atlas
Boken handlar till största delen om Kuba men det är ingen reseguide Adolfsson har skrivit. Vi får se Kuba genom Jennys ögon. Jenny är en politiskt medveten kvinna som följer i sin mormors fotspår och reser till landet för att hitta sig själv och för att få svar på frågor som mormors bilder och berättelser ställer.
Kuba har en intressant historia och vi får se glimtar av denna i boken. Vi har som turister en väldigt idealiserad bild av Kubas färgstarka befolkning och pastellfärgade byggnader. I Farlighetslagen ser vi ur författarens perspektiv hur kommunismen och turismen har förändrats från 1970-talet till idag. Bakom den vackra och exotiska fasaden som turisterna blir visade finns politiska fångar, ofrihet och stor fattigdom. Turisten Jenny väljer att se det riktiga Kuba och umgås under sin resa endast med kubaner och sina medturister har hon ett väldigt kritiskt förhållande till. Hon är politiskt medveten och vill inte beblanda sig med något som är riktat till turister. I mina ögon blir detta avståndstagande mot andra turister lite konstlat. Jenny är också turist och att försöka bli en av folket känns alltför medvetet och faktiskt typiskt turistigt. Alla dessa Lonely Planet-backpacker-turister som tror att de är förmer än de vanliga all-inklusive-turisterna känns som en trend som inte gagnar vare sig lokalbefolkningen eller turistnäringen.
Boken är skriven ur ett inre perspektiv och när vi får se hur världen ur Jennys ögon blir känslan lite lätt klaustrofobisk. Det tar ett tag att komma in i bokens takt och syftet med boken är för mig ännu oklart. Kanske vill den kritisera vårt sätt att resa utan att se det verkliga samhället vi kommer till? Kanske vill den bara visa oss hur våra interna tankar och politiska åsikter kan vara svåra att förena med våra handlingar? När jag kommit in i takten och språkmelodin börjar jag skönja en personlig stil och ett engagemang hos författaren men de korta kapitlen och långa dialogerna lämnar mig ändå med känslan av något ofullständigt. För mig blir boken bara en väldigt intern dialog utan kronologisk ordning.
Anna Pettersson
