Folket 2009 10, Agneta Pleijel
Agneta Pleijel ,Syster och bror, Nordstedts
Äntligen en roman som väcker tankar och ställer frågor. I den tredje friståendedelen i romanserien om Plejels förfäder riktas blickarna mot Isaac Berg med familj. Herr Berg var sånglärare på operan i Stockholm och hans två barn står i centrum för historien. Sångläraren Berg gifte sig med en av dåtidens mer framstående skådespelares dotter och snart är det första barnet på väg. Allt framtidshopp läggs i händerna på den förstfödde sonen som snart visar sig var född döv. Detta blir förstås ett dråpslag för fadern vars liv består av musik och toner.
Plejel har i sin historiska roman på ett ledigt sätt vävt samman det fiktiva med historiska dokument och brev. På grund av hennes släktingars framstående position i samhället har mycket funnits dokumenterat och personerna blir till kött och blod och får liv under författarens penna. Det finns i boken ett stort engagemang och en tillgivenhet till de beskrivna personerna och jag får känslan av att Plejel ser historia som en nyckel till hur vi ser på oss själva och det samhälle vi lever i idag.
Delar av berättelsen handlar om Manilla skolan för döva i Stockholm och när jag läser om dåtidens reaktion på döva och deras situation får jag mig en tankeställare. Funderar vi som har alla sinnen i behåll verkligen på hur världen ter sig för dessa grupper? Har synen på döva verkligen förändrats? Hur låter det inne i en döv människas huvud när de tänker? Plejel har på ett känslig och nära sätt beskrivit hur den döva sonen Albert tänker men jag börjar fundera över vilket uttryck dessa tankar skulle ta sig om vi inte kunde beskriva dem med ord och ett språk. När vi sitter själva i ett rum och filosoferar tänker vi då på vårt modersmål och hur låter det för någon som aldrig har hört ett talat språk?
Boken handlar också om det andra barnet, dottern Helena och vilka förväntningar som fanns på kvinnor vid sekelskiftet 1900. Denna kvinnas historia är lika gripande som den om den döve Alberts men den lämnar mig inte med samma känsla av att vilja veta mer. Kvinnors villkor genom historien har varit ett hett ämne under en längre tid i det här landet och där finns mycket att hämta men de dövas historia var för mig som läsare något som jag faktiskt inte har funderat över tidigare.
Vår historia har mycket att lära oss om oss själva och släktforskning har blivit en folkrörelse som idag underlättas av de nya sätten att kommunicera. Även om jag inte har en framträdande familj som Plejel lämnar boken mig med en vilja att få veta mer om min egen historia och de personer som befolkar den.
Anna Pettersson
