2010 11, Anna-Leena Härkönen
Anna-Leena Härkönen, Nej tack, Nordstedts
Äntligen har jag fått bekanta mig med Anna-Leena Härkönen och hennes chick-lit från Finland. Nej tack är en uppfriskande och rak bok om en kvinnas fyrtioårskris. Redan det första kapitlet fångar boken läsaren med sin svarta humor. Här träffar vi en kvinna som lever sitt liv med sin man och tonårsdotter, ett liv som faktiskt börjar bli lite tråkigt och förutsägbart.
När sommarens långa veckor av ledighet står för dörren längtar bokens huvudperson Heli efter sex med sin man som hon efter femton års äktenskap fortfarande är kär i. Hennes men längtar mest efter att få bli lämnad ifred med sin dator och sina dataspel. Hur ska Heli få sin man att slita blicken från datorskärmen och se henne? Vad händer när två människors syn på äktenskapets plikter och glädjeämnen går isär? Härkönens bok skildrar dessa frågor genom den sexuellt frustrerade Heli på ett strålande sätt.
Chick-lit genren har under senare år fullkomligt flödat över av nya namn, många av dem svenska. Ingen annan nordisk författare som jag har stött på har på samma sätt som Härkönen lyckats lika bra som de engelskspråkiga författarna. Nej tack lyckas vara utlämnande och känslig samtidigt som den är humoristisk och rå något som framför allt brittiska författare har lyckats med tidigare. Författaren skräder inte orden och beskriver detaljrikt sex och onani men det blir aldrig snaskigt eller sexuellt. Framför allt beskriver den på ett varmt vis en kvinnas kamp för sitt äktenskap och sin egen lycka. I en genre som ibland kan kännas lite för enkel och där böckerna ibland känns snabbt producerade i vinstsyfte är Härkönen en frisk fläkt. Heli är en stark kvinna som kan ta hand om sig själv men som längtar efter den kroppsliga och känslomässiga närhet som hon förtjänar att ha i sitt liv. Här finns ingen sentimentalitet och boken vägrar försvaga kvinnan genom att förutsätta att det enda hon behöver är en man för att bli lycklig.
Även om boken kretsar kring sex blir det aldrig pinsamt eller störande, jag lämnade boken med ett leende på läpparna och en känsla av att jag lärt känna en romankaraktär med humor och skinn på näsan.
Anna Pettersson
